TUNNELN website under continuous constrution

Studiegruppen KronotopiaProjektet ”Konst under byggtiden av Västlänken” är ett samarbete mellan kulturförvaltningen och Trafikkontoret i Göteborgs Stad

SkogenMasthuggsterrassen 3, SE-413 18 Göteborg, Sverige


SCROLL DOWN FOR ⚙️️  KRONOTOPIA GRUPPEN MAKES A REPORT ON THE PROCESS BETWEEN THE 20TH OF APRIL AND 4TH OF MAY



GROUP

Andreas Engman
Johan Forsman
Barrie Sutcliffe
Benj Gerdes
Klas Trollius
Annika Lundgren
Rita Nettelstad
Patricia Vane 






About
Under två år kommer Studiegruppen Kronotopia att göra konstnärliga undersökningar som tar avstamp i byggnationen av Västlänken och vad det innebär för en stad och dess invånare. Undersökningarna kommer bilda ett arkiv av kunskap och material som löpande görs publika genom olika konstverk och fördjupande samtal.

Studiegruppen Kronotopia består av åtta konstnärer från konstplattformen Skogen, som deltar i Göteborgs Stads projekt ”Konst under byggtiden av Västlänken”. Studiegruppen ska under två år genomföra konstnärliga undersökningar av olika aspekter av Västlänken – sociala och politiska, såväl som estetiska. Den konstnärliga undersökningen innefattar bland annat exkursioner till byggplatserna och dialog med människor som antingen är engagerade i eller berörs av Västlänken, som till exempel ingenjörer, arkeologer, stadsplanerare, byggnadsarbetare eller invånare. Andra metoder som studiegruppen använder är ljud- och videoinspelning, skrivande, undersökande av olika arkiv och kollegiala samtal.

Inom ramen för studiegruppen skapar deltagarna konstverk utifrån sina individuella praktiker eller i mindre samarbetsgrupper. Konstverken presenteras löpande under 2020-2021, i form av exempelvis trycksaker, videoverk, ljudverk eller performance. Under projektets gång sker också olika former av publika och fördjupande samtal på Skogen eller på byggplatserna, med utgångspunkt i frågeställningar som studiegruppen har formulerat.

Kunskap och material som skapas i processen bildar ett kollektivt arkiv. Alla konstnärerna i gruppen är fria att arbeta vidare med arkivmaterialet, vilket ytterligare skapar en sammanflätning av individuella och gemensamma konstnärliga processer, tänkande och lärande.













THE SETTING UP


RITA NETTELSTAD OCH PATRICIA VANE


Den ons 3 mars 2021 kl 11:44 skrev <patricia.vane@skogen.pm>:
This is what I think the intention of our presentation is, listening to our meeting yesterday:

"We invite you to a disclosure of how this presentation about the artistic processes that Rita and Patricia are getting constructed. We are conversing with each other about our project that is articulated and gets shaped by being engaged in the matter of the situation: Skogen works artistically with Västlänken. From our personal viewpoints we describe, explain, question, wonder how we have been constructing on this terrain so far. You will get to see a mental assembly in the collaboration of two with the building bricks of two years when manufacturing the Kronotopia project."

What do you think? What have you been writing?

Op 3 maart 2021 14:30:44 +01:00, schreef Rita Nettelstad:
I think it sounds very good. I've more been writing an essay :). Let's use the text you have been writing.

Den ons 3 mars 2021 kl 14:51 skrev <patricia.vane@skogen.pm>:
oh wow it is very beautiful!!! it is the beginning of a story, very beautiful Let us see, maybe, maybe we can keep your essay as the beginning of our presentation. Or it might be very intriguing to read it as introduction on the website(s)
I have made something more with the image as I felt to: few versions in the attachments.

Note: the color swatch are the proposed colors I used painting this week our new köksskafferiet. I thought it was interesting to link it

MOBILITIES


ANNIKA LUNDGREN OCH BENJ GERDES

Några av de frågor vi har gemensamt så här långt ser ut att vara hur genomdrivandet av det som självklart formuleras och framläggs som utveckling påverkar människors vardag, deras fysiska kroppar, deras rörelser i det offentliga rummet och deras interaktion med den omgivande miljön. Och - i ett större perspektiv - hur idén om framsteg och framtiden ser ut i det västliga samhället. Detta är dessutom frågeställningar som har blivit både mer akuta och mer komplexa i och med utbredningen av covid-19 - en företeelse som inte längre kan separeras från någon aspekt i samhället.

Annika Lundgren: Jag intresserar mig för hur människor i ett samhälle reagerar på ankomsten av något nytt - något som distribueras till dem utan att de nödvändigtvis bett om det. Vad händer när något tas ifrån oss och ersätts av något annat? Hur kan vi bedöma om byteshandeln är av ondo eller av godo? Hur kan vi hantera sorgen över att bli berövade det vi känner till, och med vilka attityder är det möjligt att gå det oundvikliga nya till mötes? Jag ser vår presentation som en möjlighet att prova en skiss till en "radioteater" som involverar publiken i en kollektiv läsning och som undersöker olika möjliga positioner i min frågeställning.

Benj Gerdes: A speculative dialogue about contemporary desire: to be quick, to be pass through, to move without friction. A conversation about terrain, technology, and movement: how we attach our societies to a notion of the future? What are the processes of affiliation and seduction, what is the infrastructural imaginary and how does it land upon the pedestrian everyday of now? What is the public face of the urban program and what are the structures nested within structures, rendered less visible to a general public? In English with sprinkling of Swedish. Streaming script as chorus not individual, if this is even possible?


ARKEOLOGISKA UTGRÄVNINGAR I TEXT, BILD, LJUD OCH RÖRELSE


KLAS TROLLIUS OCH ANDREAS ENGMAN
Den 25 oktober bjuder Klas och Andreas in till en serie konstnärliga utgrävningar med Västlänken som utgångspunkt. Skogens scen på söndag kommer bestå av en öppen installation som tar formen av ett kollage bestående av text, bild, ljud och performance, som publiken kan ta del av under två timmar mellan 15.00 -17.00. Där finns inte någon tydlig start eller sluttid utan en kan titta in lite som en vill under de två timmarna.

Efter att ha arbetat var för sig under det gångna året möts de i ett gemensamt experiment som väver ihop deras respektive pågående processer.

Klas har intresserat sig för kopplingen mellan vardagsmljön och språket och möjligheten att hitta en självständig röst i förhållande till genomgripande förändringar i vardagen. Detta spår har undersökts genom flera parallella processer som använder text, musik och bild. I en serie teckningar blandas fragment ur officiella dokument och kartbilder med lösryckta rader ur dikter där Klas låtit den egna rösten möta ekon av andra författares texter. Dessa teckningar har sedan fungerat som ett slags visuella partitur i ett samarbete där Klas improviserat fram musik tillsammans med en vän som bor i närheten av Korsvägen.

Andreas gör ett försök att förkroppsliga vår samtids outtröttliga jakt på effektivisering och optimering av kroppar och de sömlösa flöden av information, varor, tjänster och… träd i de olika stadierna av Västlänkens tillblivelse och framtid. Genom att använda Skogens skola som en experimentell plats för sammanflätandet av objekt, performativa handlingar, personliga gyminstruktioner och text kommer undersökningarna röra sig genom kapitalistiska svettningar, promiskuös kritik, aerodynamisk prioritering, kritisk fascination, läroplanerad nervositet och förkroppsligad felbarhet som spekulationsstrategier.

I rummet kommer performancesituationer att pågå löpande. Installationen rymmer både objekt som på olika sätt används i performanceverket, och mer traditionellt utställda objekt. I den här presentationen kommer vi inte ha något planerat diskussionsforum med publiken. Snarare är det ett tillfälle för oss att visa upp var vi befinner oss i våra respektive pågående processer och möta publiken i mer informella samtal under eftermiddagen.



MÄNSKLIGHETEN FÖLJER EN TID, ARKITEKTUREN EN ANNAN


SAMTAL MED TOR LINDSTRAND & MAURICIO CORBALAN

Humans are on one time, architecture on another. The biological experience of time is fundamentally different from how time influence matter. For all living things time moves us towards death, for all other materials time is merely a transformation from one state to another. Architecture and other building activities are concerned with the organization and re-organization of the material world in order to change the future. Life and material is in a process of ever increasing entanglement.

This is a conversation about the intersection between time, life and the material world.  

Mauricio Corbalan is an architect based in Buenos Aires, he is a codirector- together with Pio Torroja- of m7red, an independent research and activist group focused on building tools and methodologies for the description of complex scenarios. 

Tor Lindstrand is an architect and a co-owner of LLP arkitektkontor, working mostly with public space and public institutions. He is a senior lecturer at Konstfack.







01. Report 

(Members)

KRONOTOPIA GRUPPEN MAKES A REPORT ON THE PROCESS BETWEEN THE 20TH OF APRIL AND 4TH OF MAY




Annika har skrivit’ Kronotopia minutes’, 31 mars


Johan har fått en mail från Sara Hansson med en begäran om någon form av redovisning/bevis som bekräftar att vi jobbar. Patricia föreslår att hon tar hand om denna redovisning som en del av sitt projekt.
Vi diskuterar saken och kommer fram till att Patricias representation av gruppens projekt ska kompletteras med några linjer om vad var och en av oss gör - ev. hämtade från förra motets protokoll.
Deadline: material till Patricia senast fredag. Vi diskuterar vidare om framtida presentationer / utställningar och hur de kan utformas, om balansen mellan projekt och process och vår hållning till detta.
Vi beslutar att vi vid nästa möte, den 28 april, ska lägga en övergripande plan med datum för presentationer som sträcker sig fram till projektets slutpunkt så att vi alla kan planera utifrån detta.




Patricia writes the following introduction
“My contribution to the Kronotopia group is to map out how we, the group at Skogen, are planning what to do for this project space offered by Västlänken.

I am currently in a MA Performative Arts and I am a designer as well so my way of mapping the behaviour of us, is influenced by me thinking from a performance () with design standpoint. This means that I will write out movements like a performance, or that I will make a script of how we perform. Simultaneously my designer’s mind will arrange an order on the page and I will map the plan as a design. 

When the request came in from Sara to give a report on our progress I decided the reporting would be the shape to my idea. My idea suddenly got a frame and a purpose; it shaped.

I asked the others if I could have this space to work in. The space of the request to give reports on what we are doing and at the same time and at the same time I recognized the cleverness of it, as the request answers directly into my proposal to make visible our movements. The ‘movements’ means; how do we do the thing, organize the structure of how to work as artists with the theme of Västlänken.






So from now on this is my contribution and it also gives you at GK a report.

In our last meeting the group agreed with me and we decided also that each of us could send in a short text to say where they are and I will add it to mine. Either at the bottom of my report, or in between, or somewhere else.

Klas, Barrie, Rita and Andreas send me something on the Friday, because we decided on a deadline. Benj couldn’t make it and asked if he could still, on Monday. Johan might send it later in the week.

The reports I am giving are all through my eyes and my mind. It is my art piece. They are not a representation of the group; it is not representative for the whole group. It is though a representation of some kind. It is me watching over us, like standing on the top of the post office building to oversee the construction terrain when we had our Västlänken walk in the beginning of the autumn.
It is now Tuesday next week and we have a meeting again. I have not finished my text to my expectations I had last week. I wanted to make a lay out, properly and design the page.”  



.




Klas har skickat mig en text om sin process fredagen 13:16

I projektet har Klas inspirerats av litteratur som undersöker förhållandet mellan vardagen och språket.

Med utgångspunkt i texter av ett antal författare som arbetat med liknande teman, och som publicerat dessa vid tidpunkter när omfattande samhällsförändringar av stadsmiljön skett, har Klas arbetat med att aktivera olika röster, tillsammans med sin egen, i ett poetiskt skrivande. En bakomliggande tanke har varit att undersöka möjligheten att hitta en personlig eller självständig röst i förhållande till genomgripande förändringar i vardagen, samt att undersöka hur liknande förändringar i sin tur eventuellt bidrar till att omforma språket.


Ett spår som kommit att utvecklas i projektet har varit att undersöka kopplingar mellan text, bild och ljud. I projektet ingår ett samarbete med en vän, som bor nära korsvägen och påverkas av arbetet där. Tillsammans har de improviserat fram musik med utgångspunkt från inspelningar av ljud från byggarbetsplatser vid området kring Korsvägen.

Parallellt med arbetet med musik och text har Klas även utfört en serie teckningar. Dessa har utgått från ljud och visuella intryck från platser kring Västlänkens byggarbetsplatser. I teckningarna har Klas infogat element från kartor och officiella dokument. De har fungerat både som ett slags visuella partitur inför arbetet med musik, och som ett slags personliga kartor som bearbetar den pågående ackumulering av material som omfattande stadsutvecklingsprojekt som Västlänken innebär.


Och Rita har skickat den texten lite senare än Klas


Rita undersöker en figur som återkommit i flera böcker som hon läst under åren. Figuren består i att en person, oftast en man och arbetare, dödar en råtta eller mus genom att kasta djuret mot en vägg. Denna figur har Rita skrivit in i en samtida kontext som skildras i en kort text.

När västlänken påbörjades så uppstod en mängd protester, ett argument mot byggandet handlade om att råttor skulle bli synliga i stadsrummet. Dessa argument tillsammans med att medverka i skogens projektgrupp ”kronotopia” förde tankarna åter till denna figur och vad den betyder.

Till projektet kommer Rita att arbeta med figuren råttan. Hon kommer att ta fasta på delar av texten hon skrivit och utveckla flera spår. Tanken är att det ska bli ett bildkollage med en text som läses till som en performance.



Andreas says in his text that he mailed at 15:21

“This project builds on the previous work Assemblage: Dicks Revisited (2016) that engaged in the archaeological excavation of the city Nya Lödöse in Gamlestan.

Now with the context of Västlänken as the main point of departure I’m investigating the relations between experimental archaeology and imagination and how lack of imagination may perpetuate and reinforce a normative reading of history in general and specifically inform the decoding of unidentified found objects. For example through reinforcing normative readings of finds archaeology can be used as a political tool to keep otherness outside of history.
So there can, of course, be deliberate actions by archaeologists in trying to make history go along the beaten track, but on the other hand, even the most methodologically astute archaeologist must wrestle with their a priori conceptions of history and with what is ’allowed’ to fit into that history. The hard position of trying to take the unimaginable into account.

Using the Skogen school as an experimental site for assembling objects, performative acts, personalised gym instructions and text the inquiry will move across registers of capitalist sweatings, promiscuous criticality, aerodynamic
prioritization, exhuberant imagination, critical fascination, curriculized nervousness and embodied fallibility as strategies for speculation.”



And Barrie has put some stuff in our Drive folder for me to have a look at: “There is a document with some bookmarks and some descriptions about what I learned. Then there are also some pictures of the accelerometers, plus their datasheets.”


I will attempt to record the sound of the vibrations of the earth on location at the dig sites I can get access to. I enjoy exploring spaces, often alone, and experience a strong feeling of connection when I give myself the time to sink into a place. Exactly what I will record remains to be seen, until I am actually able to visit sites I don’t know what is there or where I can go.



These would be long format recordings, and probably a good number of trips to sites would be required in order to learn how to get the best results. The last set of field recordings I made came from extensive trips into an old growth






Figure 1:


Figure 2:



forest in Finland during early winter, a challenging environment where weather and darkness were the main problems. Often I would set up the recorder and leave it for many hours, only to return in the night to retrieve the equipment by flashlight before it froze too much (preventing frost while back indoors was another challenge). While there is not much weather underground, I suspect dust and damp could still make it difficult, and of course it’s very much a dark place. Additionally I suspect leaving recording equipment somewhere there is work going on might also be problematic so I will have to have a dialog with our contacts so I wouldn’t be too intrusive.

The recordings will be made with microphones but also with sensitive accelerometers, sensors that are normally made to measure the vibrations of materials and machines in industry and construction. However I will repurpose them to pick up sensitive vibrations around the Västlänken sites.

A big part of my artistic practice is my interaction with technology, learning how to use it to investigate and represent the world around me. Struggling to make a technique work is somehow always a part of a project for me - I enjoy building systems and setups. Whether or not the result is awesthically pleasing is a secondary matter to actually capturing material. So one of the main goals of the project is to learn how to use these sensors, as they could be powerful tools for field recording for myself and others. Even before I purchased a pair I had to learn about how they work, the theory behind their use, and how to read a sensor’s datasheet (much like one does for a normal microphone, but many of the parameters are very different) so I could make the right purchase.

Remaining work to be done before recording is to learn the right way to rewire their connectors so I can connect them to a microphone preamplifier. They use a connector I am not familiar with, and sometimes it is not simply a matter of cutting and splicing - different connectors have their own resistances that might not play nice with the standardised resistances seen in audio equipment, which may poorly affect the process if not converted carefully. I do not want to book any site visits until I’ve sorted this out, so I do not have a deadline to rush towards in case things become more difficult than I expect.
Another thing to keep in mind is that whatever is recorded is just data, so more than sound it could also be represented in other ways. Right now I think it could be fun to replicate it as sound, but very low frequency so it would only be heard as vibrations in, for example, a bench or bed (I already have some equipment that could help here). I would want a listener to have a private experience of what the earth feels like.


Och Annika mejlade mig slutet av veckan

Jag håller på att skriver något som kanske kan bli en sci-fi-berättelse. Någon form för hur den skulle kunna presenteras finns inte ännu. Kanske blir det en radioföljetong? Eller en performativ läsning med flera röster?

Här är ett utsnitt från min skiss:


“Det hände på natten medan befolkningen sov.

När människorna nästa morgon tittade ut genom fönstret med kaffekoppen i handen, eller klev ut genom porten på väg mot jobbet var staden en annan.

Stumma och enorma stod de där. I gathörn, på torg, vid spårvagnshållplatser och mitt i bilarnas körbanor. Lysande blå. På samma gång spektakulära och hemliga i sin omutliga tystnad.

Stadsborna såg sig omkring i förundran.

Föremålen liknade kolossala paket, vackert inslagna i presentpapper som glittrade i solen och den första fråga människorna i staden ställde sig själva och varandra var: "Är de till oss?"

Inte "Vad är det?", "Var kommer de ifrån?" eller "Vad kan de tänkas innehålla?" utan helt enkelt "Är de till oss?"

En sådan första reaktion skulle kunna tolkas som responsen hos trygga och priviligierade invånare; en grupp människor som är vana vid att behandlas rimligt och rättvist och med en extra förmån här och där.”

Johan messade idag

Jag kommer arbeta med film och text, och modeller i olika skalor för att hålla samtal över - har en idé om ett slags spekulativt antropologiskt arbetssätt.

Samtalen över dessa modeller/objekt kan ske med flera personer, men första testet nu blir med mig själv och Patricia Vane.











And Benj wrote after I wrote: ‘Just to check, do you have something (doesn't if you don't!!) but just so that you won't feel overlooked. Will send out my report out today to all of you’ I skip it for now, but thank you for reaching out :)





Planning:
Meetings:
From autumn once a month
Work showing: not a showing but a hosting of a meeting where it becomes visible what we do
Hosts are presenting the meeting
What possibilities will there be
What is the order


fiure 3:







Presentation
7 months
hosting 2 persons: shaping and planning
: recording documenting 2 people (of choice)
variables
questions of documentation
how would we seen?
 
Order of hosting
8 presentation
2 times each
1 once a month
final thing next fall
September 2021 THE presentation
What you get is:
8 presentations ‘studygroup meetings’ and one final FINAL presentation
4th week of the month flexible, even weeks:
38, 42, 46, 3, 6, 10, 14, 18
6th and 20th September closed meetings as preparations
FINAL PRESENTATION (prelimary)
October
week 41 11th till 17th


two meetings before summer: 12th of May, 26th of May 17:30


people sitting around the table get together and plan meetings
meeting to plan a meeting